Idag har jag föreläst om min resa som egenföretagare. Eleverna som går sista året på idrottsvetenskapliga linjen på
Linnéuniversitetet (Kalmar) har en entreprenörskurs nu på våren. Är tredje året i rad som jag gästföreläser på den kursen, vilket är väldigt roligt. Det hinner hända så mycket på ett år, så är bra möjlighet för mig att reflektera...
Man blir lätt blind när man kollar bakåt i backspegeln. Man glömmer hur läskigt/svårt det faktiskt kändes och att det var flera stora steg att ta. Nu när det är gjort och det går bättre och bättre så förminskar man jobbet i början... Så är bra att jag hade kvar min presentation där jag skrivit om vad som kändes jobbigt/svårt med mera.
När de hörde av sig första gången och frågade om jag ville komma och berätta, så var jag bara ett halvår in på min resa. Tänkte då
"inte kan ju jag" tankar, och menade att jag verkligen inte är någon expert. Jag kan det inte ens själv ännu!! Men så förstod jag också att det är just därför jag ska berätta om hur jag tänkt/gjort.. För jag hade ju trots allt påbörjat processen och kommit igång trots att jag inte kunde allt eller var utbildad inom ekonomi.
För det viktigaste är ändå att man tror på det man gör och har en passion/kärlek till det man gör. Så om jag klarar att starta ett företag så kan flera göra det. Man behöver absolut inte kunna och veta allt för att börja, men mankommer lära sig mycket på vägen! Och bara för att man är "egen" så behöver man inte göra allt själv. Det finns så mycket bra hjälp man kan få.
Jag tror och hoppas på att de som lyssnade idag gick därifrån med den känslan. Att det går bara man vill. För kunde jag, så kan tammetusan dom också! :)
Va riktigt kul att jobba lite igen. Även om jag bara var iväg två timmar så kände jag att jag stod där som den Sara jag alltid är när jag jobbar. Jag var närvarande och fokuserad, och när min son kom på tal så blev jag bara varm i hela hjärtat. Är en konstig känsla att bli påmind om att jag är mamma när han inte är med mig precis då. Är som att jag då förstår på riktigt att jag är mamma! Jag kommer alltid att vara det, även om han inte är med mig. Så häftigt... Sen skyndade jag mig hem för att ge honom en pussattack!<3
I morgon fyller jag år! Snart är min nya titel:
en trettioårig morsa, haha! Love it! <3
